Dom flesta barn föds helt friska och har endast behov av sina föräldrar. Tyvärr gäller inte det för alla – en del föds med allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar som gör att personlig assistans kan komma att bli aktuellt. En del barn får assistans mer eller mindre redan från födseln, medan andra får det senare. Här kan du läsa mer om assistans för barn – hur det kan vara och hur det skiljer sig från assistans för vuxna.
Skillnader mellan personlig assistans för barn och vuxna
Det finns en hel del saker som kan skilja sig mellan personlig assistans för barn och för vuxna personer. Det första är att man som assistent arbetar hemma hos en familj och är med i det mesta dom gör, vare sig det är vardagliga rutiner, aktiviteter eller resor. Man kan säga att man blir en del av familjen eftersom man är barnets händer, fötter och röst i många situationer. Sedan finns det såklart även vuxna med assistans som bor hemma hos familjen men det är inte lika vanligt.
Något annat som skiljer sig är utvecklingen av assistansen. Personlig assistans kan behöva utvecklas oavsett om personen är ung eller gammal, men när det gäller barn så är det just barnets ålder som ofta står till grund för hur insatserna utformas. Man kollar på ålder för att se hur vad en motsvarande person i samma ålder klarar av på egen hand, för att få en bild av var insatserna behöver sättas in. Eftersom barn ständigt utvecklas så behöver även assistansen göra det.
Det är också åldern som avgör vad som är så kallat föräldraansvar och inte – för en del barn med sjukdom eller funktionsnedsättning behövs inte personlig assistans eftersom dom insatser som behövs också är aktuella för friska barn i samma ålder – till exempel matning, tal och blöjbyten. I takt med att barnet blir äldre och ”borde” kunna gå på pottan, lära sig prata och äta själv så förändras detta och assistans kan vara nödvändigt för att barnet ska få en fungerade vardag.
Grundläggande behov
För att ett barn ska beviljas personlig assistans finns dock samma krav på grundläggande behov som för vuxna – det grundläggande behovet ska överstiga 20 timmar per vecka och omfattas bland annat av följande:
- Andning
- Intag av mat
- Kommunikation
- Personlig hygien